Publicerade texter kring konst och konstdebatt i och utanför Östergötland
Här samlas redaktionella texter skrivna av konstnärer och kulturskribenter om intressanta konstfrågor. Betraktelser, intervjuer, kåserier kring konst, form och design, liksom information från länskonstkonsulenten och debattinlägg.
Här kommer även att etableras en en podd. Den kommer att behandla fördjupningar av teman i artiklar, intervjuer och ateljébesök.
Vill du publicera en artikel, mailar du till länskonstkonsulenten som ser om ämnet för artikeln passar sidan. Artiklar som inte är beställda garanteras inte publicering. Respektive skribent ansvarar för innehållet, då artiklarna inte redigeras innan publicering.
Stefan Hammenbeck skriver om frågan var man helst vill bosätta sig. Är det intressant att sätta ner bopålarna där kulturmånen är mager? Kanske inte för en kulturintresserad?
Han visar på konstföreningarnas betydelse för konsten, konstnärerna och samhället. Samt den stora minskning av antalet konstföreningar som skett de senaste 20 åren.
I Mailis Stensmans essä beskriver hon Hertha Hillfons skulptur “Huckle”, vilket är en keramisk skulptur. Verket Huckle lämnade Hertha Hillfon som ett receptionsstycke till Konstakademin, då hon antogs till Kungliga Akademien för de fria konsterna. “Huckle” ställdes ut på Konstakademin bland övervägande manliga konstnärers mer traditionella konst.
Det är nu hundra år sedan Hillfon föddes, hon var en pionjär inom skulptural keramik och efter hennes död 2013, arbetade en förening för att bevara hennes ateljé i Stockholm, vilket inte lyckades.
I höst kommer en ny bok ut om Hertha Hillfon och hennes konstnärskap, av Mailis Stensman.
Mika Liffner är en välkänd bildkonstnär. Axel var hennes morfar. Inför festivalen fick hon en förfrågan av kulturgurun Mats Granberg (festivalens projektledare), om hon kunde tänka sig att under en programpunkt samtala med honom om Axels diktargärning. Hennes motförslag blev att hon kunde tänka sig att tolka några av hans dikter, via sitt eget konstnärskap. Det utmynnade i att hon skapade tio målningar, inspirerade av dikter från urvalssamlingen ”Röstprover” från 1984. Sievert Sjöberg besökte poesifestivalen i Söderköping och skriver om mötet mellan konst och poesi.
Flera artiklar publicerade här behandlar konst- och kulturkritiken som sådan och medias behandling av konstkritiken. Här är ett inlägg av Bo Borg konstkritiker och skribent.
– Det finns olika sätt att jobba som konstkritiker. Ett är att försöka beskriva kritikerns egen upplevelse i mötet med verket och låta den ligga till grund för hans eventuella värdering… Tanken är att konstnärens avsikter med verket (de kallas ibland för produktionspoängen) är en sak. Och att betraktarens och kritikerns är en annan (det kallas ibland konsumtionspoängen). Båda kan vara viktiga. I den här texten förs tanken fram att det är bra om var sköter sitt, d v s att konstnären sköter konsten och kritikern kritiken.
Ärlig konst gör man enbart för sig själv. Allt annat är propaganda. Bildinlägget av Wolfgang Peter Menzel bygger på konstnären Christos citat från 2019. Honest art You only make for Yourself.
Här kan vi läsa om den nya konsttrenden NFT. Non-Fungible tokens som Anton Bergström Grabowska skriver om. Digital konst som har sin egen betalkanal för kryptovalutor, via ett smart contract på en blockkjedja. Låter det svårt så läs här. Finns även en artikel i senaste Konstnären om fenomenet NFT.
Kan NFTs vara en väg att skapa mer liv till konsten genom att fler verk, frågar sig Anton.
Kan även de digitala, nu kan göras unika? Han kopplar det till Sievert Sjöbergs artikel om unicitet av konstverk.
Det är något som Anton tycker vi bör samtala mer om.
Under det gångna året har utställningshallar, museer och gallerier periodvis haft begränsade öppettider, eller varit helt stängda, på grund av restriktionerna under pandemin. För många bildkonstnärer har det varit nödvändigt att ta andra vägar att visa sin konst på, samt att söka olika stöd eller bidrag.
Agneta Östlund skriver här om utställningslösningar och villkor, i flera kommuner i Östergötland.
Till invigningen av Dekadansbanan 2020 på kulturreservatet Öna, skrev Mats Granberg “Önas förgyllda ensamhet”.
Texten som inte tidigare är publicerad, är aktuell i och med utställningen “Ursprung: Öna” som visas på Verkstad konsthall i Norrköping. Utställningen pågår till och med den 13 juni och är en del av Östergötlands museums Öna Residency project.
Dekadansbanan öppnade för allmänheten på Önadagen den 2 maj 2020. Önadagen är ett återkommande arrangemang på kulturreservatet Öna som ingår i Östergötlands museum.
Dekadansbanan kom ur ett gemensamt projekt mellan de konstnärer som deltog på Öna Residency Project.
Installationen stod ganska tom på besökare under Önadagen, på grund av pandemin och inga program kunde genomföras.
Ett år senare görs ett nytt försök att ge liv åt Dekadansbanan i samarbete med Verkstad konsthall i Norrköping.
Dels med den gemensamma utställningen Ursprung: Öna och dels med en digital katalog med enskilda verk.
Visas på Verkstad konsthall Norrköping, mellan 5 juni till och med 13 juni 2021 och på www.dekadansbanan.se
Farkost Himmelsfärd, heter ett omdebatterat verk av Marja-Leena Sillanpää vid ett seniorboende i Stockholmstrakten.
Här är konstnär Wolfgang Peter Menzels inlägg i den debatt som skapats i media.
“Synd att det för de flesta verkar handla om en kista, i synnerhet för de boende, vilket är förståeligt, fastän konstnärens verk är som en sockel, att ligga på – inte i”.
Artikel av Mats Granberg som reflekterar kring Marja-leena Sillanpääs verk “Farkost Himmelsfärd”. Ett offentligt konstverk placerat i Finnboda utanför Stockholm, vilket består av fundament i granit. Ett verk som blivit omdebatterat i press den senaste tiden. Mats Granberg beskriver det som socklar som man kan sitta eller sträcka ut sig på som om de vore hållplatser att vila i.
2021 är tillgången till konst på museer och gallerier stängd. Vad som återstår är den öppna konsten, den offentliga konsten. Jag ser hela staden, i mitt fall Norrköping, som en utställning. Andra delen i Mats Granbergs konstvandring i Norrköping under pandemiåret. Artikelserien kallas NU21.
Just nu är tillgången till konst på museer och gallerier stängd. Konsten förvägras oss. Vad som återstår är den öppna konsten, den offentliga konsten. Jag ser hela staden, i mitt fall Norrköping, som en utställning. Så inleder Mats Granberg sin vandring i Norrköping och skriver om konsten i vår närhet. Del ett av två i artikelserien som heter NU21.
Ann-Charlotte Sandelin skriver om sista utställningen på Konstforum i Norrköping.
Här slutar en konstutställningstradition som varat, i stenhuset på Saltängsgatan 19, ända sedan 1964.
Om Konstforum får en fortsättning på någon annan plats i kommunen är i dagsläget osäkert.
Christer Fällman, konstkritiker och fd konstansvarig i Linköpings kommun, skriver i artikeln om konstkritikens ställning från dess start med Diderot på 1700-talet, till dagstidningarnas kulturkritik idag. Sedan 1980-talet har utrymmet för bevakning av kultur i media minskats och ofta görs reportage i stället för ingående analys av kulturföreteelser.
Wolfgang Peter Menzels bildinlägg är en kommentar till KRO:s tidning Konstnärens nummer 1, 2021.
Ett genomgående tema i tidskriften är digitalisering/virtualisering inom konsten, vilket till stor del påskyndats av pandemin.
Lotta Sandelin kulturskribent, rapporterar från Norrköpings första konstrundas gemensamma utställning på Nedre Spiralen som pågick mellan 22 och 28 mars 2021.
Där Norrköpings konstnärer bjudit in Ung Konst Öst:s unga konstskapare att delta.
Sievert Sjöberg kulturskribent, behandlar konstnärers roll och förutsättningar i artikeln. Nya uttryck tillkommer, till exempel digital konst. Artikeln belyser vikten av konstverks unicitet på en konstmarknad. Vidare beskrivs konstens betydelse i samhället och vikten av att förmedla konsten till en allmänhet, där har media ett stort ansvar.
Under pandemiåret har inte bara möten, kurser och workshops flyttats till skärmen, utan även utställningar och själva konsten.
Louise Waite, konstnär i Östergötland, skriver om digital konst som en konst i utveckling.
Både förmedling av traditionell konst tex från institutioner och själva konstutövandet har blivit mer digitalt.
Det digitala formatets möjligheter och tillkortakommanden utvecklas i artikeln.
Christer Fällman skriver i essän Konsten i ett geopolitiskt perspektiv – ”där konstnärer finns, där finns konsten”.
Konsten är global men har centrerats till storstäder, där utbildningar och marknader för konst finns.
Ser vi en trend att konstnärer skapar sin verksamhet på landsbygden där det är lätt att hitta platser att arbeta, bo och verka?
Konst kan vara i stort sett vad som helst men hur förhåller sig den enskilda individen till den samtida konsten, är var och en verkligen medveten om sin konstsyn, att det kan räcka att bli berörd av konst eller ta reda på varför den eventuellt provocerar och att det inte enbart handlar om att tycka eller att försöka förklara den. Så skriver Isabel Cantzler i sin artikel om vikten att samtala om konst.
Ett personligt intryck av ett verk vilket bygger på deltagande, skriver konstnär Mattias Hofvendahl om.
Verket ”SAMTAL – ett samtal i absolut mörker” genomfördes på Jönköpings läns museum den 6 mars 2019. Det är ett verk av Frida Sandström i samarbete med Viktor Sandström. Verket producerades ursprungligen av Skogen i Göteborg och har även presenterats på Skogen, Göteborgs konsthall och på DOCH – Stockholms konstnärliga högskola.
Konstnär Mattias Hofvendahl skriver om att arbeta enligt utvecklingsmodellen “Ideas on wheels”. Metoden redovisades som en workshop på konferensen Folk och Kultur (2018).
Ideas on weels är en metod för att utveckla konstprojekt och sociala projekt.
Metoden är framtagen av Subtopia (Botkyrka, SE), Platoniq (ES) med finansiering från European Cultural Foundation (NL) och licenserad under cc-by-sa 2.0. Torsdagen den 7 februari 2018 deltog jag i en workshop för prova på att arbeta enligt utvecklingsmodellen Ideas on wheels.
Här kommer du snart att kunna lyssna på Östgötakonst-podden.