Konst för och med barn
Konstpedagogik har fått ny tyngd då barnkonventionen blev lag i Sverige. Eller har den det? Mika Liffner konstnär och pedagog skriver här om hennes erfarenheter av att arbeta med konst med barn. Flera av artiklarna i barnkonventionen handlar om barns kulturella rättigheter. Artikel 31 erkänner barnets rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet. Men har barnkonventionen nått ner i verksamheterna?Hurra! Barnkonventionen har blivit lag! Ja, så tänkte jag när jag först fick höra nyheten. Nu har det gått en tid, men det känns ju inte som att den fått så väldigt stor genomslagskraft ännu. Men vi nöter på!
Flera av artiklarna i barnkonventionen handlar om barns kulturella rättigheter. Artikel 31 erkänner barnets rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet. Konventionen slår också fast att konventionsstaterna ska ”respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet”.
Jag skulle gärna vilja berätta för er hur jag jobbat med konst ihop med barn och unga de senaste åren. Det hela började med att jag upplevde att mina bildelever hade dålig koll på konstnärer, både nutida och historiska. Det är ju samma sak som att jag varit dålig på att dela med mig och berätta om det jag kan och vet. Sagt och gjort, vi började med Veckans Konstnär.
Varje vecka presenterade jag en ny konstnär för mina elever. Jag tog första 15 minuterna på min lektion för att visa bilder, kanske en filmsnutt och att jag sedan med egna ord berättade lite om människan bakom konsten. Varannan vecka en kvinnlig och varannan vecka en manlig konstnär. Jag måste erkänna att jag fick jobba lite mer för att hitta både information och bilder av kvinnliga konstnärer. Vi vet ju att kvinnor tyvärr har stått tillbaka genom historien, och jag ville ju inte själv fortsätta i den andan.
Efter genomgången av konstnären skapar barnen med något som anknyter till det material eller ämne som konstnären förknippas med. De har skulpterat fantastiska spindlar i ståltråd med inspiration av Louise Bourgeois tecknat skräckbilder som Hans Arnold eller målat utomhus med inspiration av Ellen Trotzig.
Efter varje termin brukar mina elever få utvärdera. Då kom det fram att de tyckte att det blev lite mycket prat om konstnärer och lite för lite eget skapande. Vi bestämde då tillsammans att ha Månadens konstnär istället och lägga mer tid på att få teckna, måla, skulptera och fundera själv.
Jag har byggt upp en ganska stor bild-bank av alla konstnärer vi har tittat närmare på. Vi tar ofta fram dem, jämför, diskuterar och inspireras. Både bilderna och konstnärernas livsöden är utmärkta att ha till grund för samtal om livet, döden, kärlek, familj, psykisk hälsa, sjukdomar, livslust och fantasi.
För något år sedan hade jag en kille i en av mina klasser som inte älskade bild. Hans stora intresse i livet var dataspel och på bildlektionerna blev det inte så mycket gjort. Men när vi började med konstnärsprojektet hände något. Den här eleven var inte jättestark i skolans övriga ämnen heller, men tillsammans upptäckte vi att han hade världens minne när det kom till att koppla ihop bilder med namn och livsöden på konstnärer. Det blev som hans superkraft. Han fick en helt annan status i klassen och alla ville vara i hans lag när vi tävlade om vem som kunde gissa rätt på flest bilder ur min samling. På skolavslutningen det året arrangerade vi en utmaning mellan elever och vuxna som vi kallade ”Gissa konstnären”. De vuxna bestod av både lärare och föräldrar, men de hade inte en chans, barnen var bäst!
Förutom att jobba i skolan träffar jag många barn och unga i Kulturskolan och i de Skapande Skola-projekt jag har genomfört. Att få jobba med bild och barn är ynnest. Konsten är ett språk som alla kan förstå och delta i. Här kan vi mötas, trots att vi inte kommer från samma land, bakgrund eller talar samma språk. Ibland kan jag se en lättnad hos barn som inte kan göra sig förstådda med ord, att få komma till tals med färg och form istället, och en bild säger ju som bekant mer än tusen ord.
I framtiden önskar jag att barn och unga skulle få mer lika livsvillkor. Vi kan gå åt det hållet på många sätt. Vi kan ta bort avgifterna på kulturskolorna och få till en kulturgaranti för barn och unga för att alla ska få möjligheten att uppleva konst, musik, teater eller annan scenkonst oavsett vilken skola en går på eller vilken familj en bor med. Har en aldrig fått sitta i en teatersalong, eller strosa rund bland konsten på ett stort museum är chansen att det barnet söker sig till de miljöerna som vuxen små. Med om vi tillsammans ger alla barn och unga möjligheten att ta del av konst och kultur är det däremot ganska troligt att de kommer känna: Det här är något för mig, både nu och som vuxna.
Till sist skulle jag skulle vilja tipsa om en liten kort film som heter Tusenkronorsloppet. Den visar på ett tydligt sätt hur vi måste jobba för fler unga ska kunna växa upp och känna att de är en del av samhället.
Mika Liffner
Konstnär och pedagog