SÖDERKÖPINGS POESIFESTIVAL 20 – 21 aug 2021

Publicerad 2021-08-23 Sievert Sjöberg besökte poesifestivalen i Söderköping och skriver här om mötet mellan konst och poesi. Mika Liffner är en välkänd bildkonstnär. Axel var hennes morfar. Inför festivalen fick hon en förfrågan av kulturgurun Mats Granberg (festivalens projektledare), om hon kunde tänka sig att under en programpunkt samtala med honom om Axels diktargärning. Hennes motförslag blev att hon kunde tänka sig att tolka några av hans dikter, via sitt eget konstnärskap. Det utmynnade i att hon skapade tio målningar, inspirerade av dikter från urvalssamlingen ”Röstprover”

Det har inte regnat evenemang av kulturell dignitet de senaste arton månaderna. Men under poesifestivalen i Söderköping föll skimrande droppar över de som besökte begivenheterna. Man måste beteckna det här tvådagarsarrangemanget som en succé.

Axel Liffner (1919–94) var och är en berömd poet. Han var också kulturredaktör och litteraturkritiker på Aftonbladet under trettio år. Ett årligt stipendium delas ut av tidningen till någon som verkar i hans anda.

porträttfoto av poeten Axel Liffner

Axel Liffner poet

Mika Liffner är en välkänd bildkonstnär. Axel var hennes morfar. Inför festivalen fick hon en förfrågan av kulturgurun Mats Granberg (festivalens projektledare), om hon kunde tänka sig att under en programpunkt samtala med honom om Axels diktargärning. Hennes motförslag blev att hon kunde tänka sig att tolka några av hans dikter, via sitt eget konstnärskap. Det utmynnade i att hon skapade tio målningar, inspirerade av dikter från urvalssamlingen ”Röstprover” från 1984. Enligt henne utgör samlingen ”the best of Axels best of”.

Foto från poesifestivalen då Mats Granberg samtalar med konstnär Mika Liffner

Mats Granberg samtalar med Mika Liffner

Under framträdandet berättade hon och Mats växelvis om Axels person och arbete. Mika delade också med sig av några minnen från morföräldrarnas lägenhet på S:t Paulsgatan i Stockholm. Den var rätt mörk och belamrad med böcker och föremål. Som konstruerad för att leka kurragömma i. Det var nånting som både den unga Mika och Axel gillade. På samma gata låg under relativt lång tid en handel för konstnärsmateriel. I den köpte Axel kritor och annat till sin dotterdotter. Det är därför hon brukar hävda att hon ”alltid” har målat. Kanske anade han tidigt en talang hos henne.

Både Mats och Mika besitter en förmåga att levandegöra det de har på hjärtat och att intuitivt slå in på relevanta sidospår. Därför fick åhörarna – vi satt alldeles vid kanalbanken med solen skinande under större delen av den där timmen – reda på oväntat mycket om Axels liv. Bland annat att han var en timid man, som hellre drog en lans för andra än för sig själv. Mika var tretton år när han dog. Innan dess hade han hunnit läsa ur många böcker för henne, men sällan eller aldrig sina egna dikter.

Mikas tio målningar bär alla hennes signum; den där tveklösheten och de direkta ambitionerna, utnyttjandet av spelet och spänningarna mellan varma och kalla färger. Eftersom hon alltid varit angelägen om att hennes avsikter ska nå fram, tillför hon ofta korta texter som oavvisliga vägledningar. I det här mötet mellan morfaderns dikter och hennes egna bilder, passade metoden särskilt bra.

En av dikterna hon har tolkat heter ”Så försiktigt”:

 

Jag har tvättat

så försiktigt

många timmar, sköljt och kramat,

för att bara smutsen ska gå ur,

men något av oss själva vara kvar

i våra fattiga kläder.

Bilden visar en målning av Mika Liffner som kommenterar dikten "Så försiktigt" av Axel Liffner.

Mika Liffners målning som är en kommentar till dikten “Så försiktigt”.

Senare på kvällen fortsatte festivalen med uppläsningar av bemärkta poeter. Det skedde i den vackra Åsalen i Söderköpings brunn. Den rymliga salen, med utsikt mot lummig grönska och det mäktiga berget, var fullsatt, fast under iakttagande av restriktionsambitioner.

Festivalen invigdes här av den berömde poeten, förläggaren m m, Jonas Ellerström, som bland annat berättade att poeterna för längesen framförde sina verk sjungande, ofta till ackompanjemang av en lyra. Där av beteckningen lyrik. Han framhöll också att skrivande, läsande, översättande och studier av poesi, är sysslor som sker i ensamhet och avskildhet. Därför är det av största vikt att uppläsningar inför publik och de frågeställningar som då frigörs, kan bli verklighet. Såväl poeterna själva som den poesiintresserade publiken har en omätbar nytta av att få delta i den typen av händelser (man kan på flera plan jämföra med konstutställningar).

Marisol M (Fredrik Ekelund) läste ur sin samling ”Läppstifterska”.

Matilda Södergran framträdde med samlingen ”Nell”.

Jonas Ellerström bjöd på delar ur sin samling ”Framkallning i dagsljus”.

 

Sievert Sjöberg

Dela