Konstnärsbesök hos Eva Vogel Rödin
Paris i Östergötland och i Frankrike Hur slumpen gör att ett konstprojekt blir något helt annat än som först var tänkt. Pandemin gjorde det svårt att genomföra ateljévistelsen i Paris i Frankrike för Eva Vogel Rödin, vilket ledde till att leta efter Paris i Östergötland.En lite grå och ruggig novemberdag besökte jag konstnär Eva Vogel-Rödin. Jag var inbjuden att se delar av hennes pågående projekt ”Jag letar efter Paris”, i hennes ateljé i Väderstad.
Jag hade hört talas om att Eva letade efter ”Paris” i Östergötland. Jag visste inte hela historien kring projektet och det blev väldigt intressant att få höra mer om det av konstnären själv.
Eva hade eldat i ateljén, så den var varm. Ateljéhuset som tidigare varit en möbelfabrik och butik har stora skyltfönster och högt i tak, idealiskt för en ateljé. Eva har ateljén tillsammans med sin man och konstnärskollega Morgan Johansson. Jag blev visad verk och böcker om hennes Parisprojekt. Vi fikade och pratade om Paris, i länet och i Frankrike.
Paris i Östergötland, målade kartor för varje Paris i regionen.
Hur slumpen förändrar projekt
Hur idén kom till henne att leta efter Paris i Östergötland var nästan bara av tillfälligheter och slumpen, berättade Eva.
Hon var antagen till KRO:s ateljé stipendievistelser i Paris hösten/vintern 2020. Ingen visste att pandemin skulle hålla i sig så länge, så planen var att åka. Men hon fick skjuta upp vistelsen i ateljén i Paris då pandemin blossade upp igen och det inte var säkert att åka utomlands.
Hon påbörjade då ett konstprojekt i Östergötland, ”Jag letar efter Paris” som Eva fick stipendiemedel för genom Region Östergötland.
Eva gick för några år sedan en universitetskurs i att arbeta med arkiv och samlingar och den kom väl till pass då hon fick söka på landsarkivet, kyrkböcker och lantmäteriet mfl instanser för att se om det fanns platser som hette Paris i Östergötland. Pariserviken i Motala kände hon till men det visade sig att det fanns fler.
Över 60 platser i Sverige har namnet Paris. Här i regionen hittade Eva tillslut 17 Paris.
Pariskarta broderad på textila kartor av östgötska Paris.
Eva sökte upp de ”Paris” som hon fann i sin arkivforskning i Östergötland, besökte dem och dokumenterade platserna. ”Det var spännande att leta sig fram till de olika platserna med hjälp av ibland flera hundra år gamla kartor.”
På vissa ställen fanns torp kvar som heter Paris. På andra platser var det nu bara åkermark eller nyare byggnation.
Talande är att det är just små torp eller backstugor som namngetts efter stora internationella städer. Kanske drömmen om en annan tillvaro var det som namngav dem, det skulle man ju vilja veta. Ofta etablerades namnen på 1700-talet men det finns även parisställen som dyker upp på kartor och i arkiv först under 1900-talet.
”De små Paris väckte tankar om livets villkor, fattigdom, sjukdom, ägande och drömmar. Genom bouppteckningar från förr kan man se vad t.ex. en man i Paris i Åkerby socken ägde vid sin död. Att ställa de fåtal ägodelarna de hade mot dagens konsumtion ger nya perspektiv. Sjukdom, soldater, krig fattigdom som var en realitet från förr får nu ett allt större utrymme i vår tid, i vår närhet.”
Hur forskningen blir konst
Hon upplevde det som att leta efter skuggor av hus och människor från förr i kyrkböcker från olika orter i regionen. Det hon sen gör konstnärligt av all information hon samlat är väldigt intressant men svårt att beskriva, då det är omfattande!
Eva arbetar med kartor målade på äldre planritningar, inspirerade från de olika ”Paris” som hon hittat i länet. Det är även det gäckande riktiga Paris som kommer med och detaljer som associerar till platsen för torpet med samma namn.
Ett stort textilt verk i form av ett täcke arbetar Eva på. Verket har applikationer av kläder och bilder i cyanotypi* på textil, som illustrerar människorna som levt i dessa torp. Då är ofta informationen tagen från bouppteckningar och kyrkböcker. Det var ofta fattiga familjer som bodde i Östergötlands Paris.
Lapptäcke med cyanotypifotografier på tyg.
Paris till slut
Eva genomförde till slut ateljévistelsen i riktiga Paris i slutet av 2021. Efter att värsta delen av pandemin var över men ändå inte så långt borta, utan att man använde munskydd och helst inte vistades i stora folksamlingar.
Hon tog med sig den dokumentation hon samlat i en bok om sitt letande efter Paris i Östergötland. Den visade hon i Paris bland annat för Svenska institutet
Samtidigt började ett utforskande av det faktiska Paris hon upptäckte på sina promenader som hon i efterhand dokumenterade på kartor. Det var ofta delar av Paris som i nutid likande tillvaron som ett fattigt torp hade det resursmässigt här förr. Utemiljöer dokumenterades där uteliggare hade sovit under natten, ofta i tält eller bara på några kartonger som madrass.
”Det var som att den fattigdom som fanns i de små östgötska stugorna mötte mig också på Paris gator. Det blev väldigt påtagligt och svårt att se förbi”
”Mitt utforskande av Paris Frankrike resulterade i dagliga ritningar av formen av hur jag rört mig i staden. Min förflyttning finns kvar i min kropp och på något sätt finns spåren av mina rörelser längs Seine och på gatorna kvar som något vi varken kan se eller mäta medvetet. Varje människa lämnar spår efter sig i tidsrummet utan att vi vet hur det påverkar. Att jag nu har varit i Paris kommer att förändra mitt förhållningssätt och vad jag gör med Paris i Östergötland. Under min tid i Paris och Carina Ari-ateljén arbetade jag med flera projekt som jag nu bearbetar in i konsten.”
Även väggarna i ateljén blev dokumenterade via frottage*. Det var skador i putsen som gav mönster. De kommer även in i bildvärlden i kartbilderna.
Mönstren från väggarnas förfall kommer sedan igen i olika verk som hon arbetat med i projektet till exempel de kartor över länets Paris. Se sista bilden på Evas sida på: https://ostgotakonst.se/user/evavog/
Projekt med oväntade vändningar
Ett konstprojekt kan följa de orsakssammanhang som man inte kan råda över. Ibland havererar konstprojekt när förutsättningarna ändras helt men här har en vistelse avbrutits på grund av en pandemi. Då ändrade projektet riktning för att söka sig mer inom närmiljön. För att senare återgå till projektets grund – en ateljévistelse i Paris men då med helt andra ingångar än ursprungsidén.
Det är här konst kan arbeta intuitivt och vrida på perspektiv och förutsättningar. Vilket gör att konsten är en levande process, en forskning. Och det är viktigt att vara flexibel som konstnär och följa processen. ”Jag har verkligen tyckt om att arbeta med så stora områden både i tid och rum. Att utforska och fördjupa, söka och finna.”
”Jag tycker att det har dykt upp överraskade mycket att arbeta vidare med, dels att det fanns dubbelt så många Paris i Östergötland dels att varje plats har sin unika karaktär både geografiskt och i tiden. Det finns så många skikt i varje Paris och i förhållande till franska Paris som väcker associationer och lust att utforska och gestalta på olika sätt. Jag har följt många spår och trådar som inte blivit något konkret men det är rätt härligt att bara rota runt och leta”
Hur redovisas resultatet av projektet
De böcker Eva tryckt är i ett ex och som dokumentation. Hon hoppas kunna sätta samman allt till en bok som kan ges ut i tryckt upplaga. Hon planerar att visa utställningar, av verk från sitt projekt, i de kommuner i Östergötland som har ett Paris. Mjölby, Motala, Kisa och Söderköping är inbokade under 2023. Och utställningar säkert på flera platser än så.
Evas dokumentation av arbetet i form av böcker.
Jag ser fram emot att se Evas kommande utställningar om projektet i regionen.
Text och foto:
Lena Wiklund Konstkonsulent Östergötlands museum
November 2022
Ordförklaring:
* Frottage, är en avbildning av en yta. Man kalkerar på ett papper efter konturer av former på ytan på underlaget.
*Cyanotypi, är en kopieringsmetod där kemikalier reagerar på solljus och ger en kopia i cyanoblå färg, därav ordet blåkopia. Cyanotypin ger en Pariserblå färg vilket passar projektet.