Öna Residency Project, från testpilot till grymt konstprojekt

Publicerad 2021-06-1 Dekadansbanan öppnade för allmänheten på Önadagen den 2 maj 2020. Önadagen är ett återkommande arrangemang på kulturreservatet Öna som ingår i Östergötlands museum. Dekadansbanan kom ur ett gemensamt projekt mellan de konstnärer som deltog på Öna Residency Project. Installationen stod ganska tom på besökare under Önadagen, på grund av pandemin och inga program kunde genomföras. Ett år senare görs nu ett nytt försök att ge liv åt Dekadansbanan i samarbete med Verkstad konsthall i Norrköping. Dels med den gemensamma utställningen Ursprung: Öna och dels med en digital katalog med enskilda verk. Visas på Verkstad konsthall Norrköping, mellan 5 juni till och med 13 juni 2021 och på www.dekadansbanan.se

Öna som ligger i Nykils socken 3,5 mil söder om Linköping är en magiskt vacker plats. Man förstår att människor valt platsen att leva på, ända sedan 1500-talet. Men att leva där var inte lätt, marken var och är mager och stenig, berget går i dagen och jordlotterna är små. På grund av den karga jorden, är Önas historia intressant som kontrast till de rika jordbruken med stora gårdar i Östergötlands slättbygd. Att Önas förutsättningar var svåra kan man förstå än idag när man besöker Öna. Man kan se de små och steniga åkrarna. Det var och är fortfarande långt till allt. Transportera sig gjorde man oftast till fots, som Verner Mosens mamma som gick till Linköping för att sälja egenhändigt tillverkade björkvispar. Men det var samtidigt jordens mittpunkt för dem som levde där.

På Öna har en rad personligheter bott och verkat, såsom Verner Ahnberg, kallad Mosen, socknens vandrare. Och Damerna på Öna – sjuksköterskan My Lindström och hennes (livs)kamrat Ella Sundqvist, musiklärare och konstnär. Damerna hade Öna som sommarboende och många kulturpersonligheter besökte dem där. De umgicks också gärna med de som bodde runt Öna. 1973 donerade My Lindström Öna till Östergötlands museum och 2002 blev platsen ett kulturreservat. Vi kan nu alla åka till Öna och där få möjligheten att vistas på en plats som förblivit oförändrad över lång tid. Byggnaderna ägs av Östergötlands museum och länsstyrelsen sköter markerna.

 

En kulturhistorisk plats som gjord för konstnärer att forska kring!

Vad händer när konstnärer får utforska en kulturhistorisk plats/ett kulturarv genom att vistas på platsen och ta del av arkivmaterial som fotografier, kartor, levnadsöden och sägner.
Vad kommer ut av ett konstnärligt utforskande av Öna? På plats kan konstnärerna känna in historien, koppla den till samtiden och dra konstnärliga paralleller och skapa nya sammanhang.
Vad kommer den konstnärliga utforskningen av kulturreservatet att ge Östergötlands museum?
Lyfts en annan historia? Påverkar konstnärerna den tidigare bilden av platsen med nya infallsvinklar? Kommer deras arbete att bli en del av platsens historia?

Det här är de frågor som låg till grund för att skapa ett konstnärsresidens på Öna.

Sex konstnärer inbjöds att pröva Önas potential som konstnärsresidens.
Aldís Ellertsdóttír Hoff, Norrköping,
Mattias Hofvendahl, Linköping,
Anx Kupiainen, Norrköping,
Rasmus Sköld, Vadstena,
Jennifer Spångerud Boxholm,
(Sissi Westerberg, Rejmyre, deltog i residensdelen)

Konstnärerna hade inte tidigare arbetat tillsammans i den här konstellationen.
De bor och verkar i olika delar av Östergötland, och arbetar alla med samtida uttryck inom konstfältet.

Konstnärerna fick som förberedelse läsa Östergötlands museums bok om Öna. De informerades på plats av arkeolog och kulturhistoriker inför residenset.

Två residensvistelser genomfördes under sommaren 2019 med en övernattning med två heldagar på plats vardera. En längre sammanhållen vistelse var svår att tänka sig, då varken dricksvatten eller el finns tillgängligt på platsen. Första vistelsen genomfördes den 14 – 15 juni 2019. Den andra vistelsen den 16 – 17 augusti 2019.

En tanke och förhoppning var att de skulle hitta ett gemensamt arbetstema på Öna. Konstnärer arbetar oftast enskilt så här fanns möjlighet att samarbeta kring en idé.

Redan första dygnet fastnade konstnärerna för Verner Mosen Ahnberg, en lite udda person i bygden och som hade storslagna idéer inspirerade av den stora världen bortom Öna. Han ville till exempel ha två skorstenar på sitt lilla hus för att få det att framstå som större och bättre än det egentligen var, han ville göra guldmedaljer av danspoletter och skapa en dansbana ute på Öna. Det blev till slut Verner Mosens dansbana som konstnärerna valde som idé att spinna vidare på tillsammans.

Verner Mosen anlade en dansbana på Öna för traktens unga på 1920-talet, för att de skulle ha underhållning och kanske ännu mer för att han själv ville träffa ett fruntimmer. Han hade anlitat två spelmän och så hade han en vevgrammofon tillgänglig. Det kom inte så många besökare till tillställningen och efteråt myntades i bygden talesättet ”Inalles tre och femti sa Mosen”, vilket troligen var den totala intäkten av arrangemanget.

 

Här nedan är utdrag ur en arbetstext som Rasmus Sköld skrev om Verner Mosen Ahnberg och Dekadansbanan som blev projektets namn:

Verners Vision
Verner – Kreatör, Konstnär, Missförstått geni eller Skojare och latmask

Med kärleksfull respektlöshet bygger vi upp Verner Mosens dröm om en dansbana mitt i skogen ”för att locka dit traktens ungdomar”…

Ingenting är vad det först verkar vara. Allt är på låtsas. Fusk och enkla genvägar. Allt är en lek (med fantasin). Inget är på riktigt, eller…

Dansbanan är av papp
Gästerna är gamla potatissäckar
Kiosken, stolarna och borden är kulisser
Maten – bara skådebröd
Drycken – ett tomt glas
Den ”levande” orkestern är trägubbar
Sjöormen är en gammal snok
De små grå – sagor och fantasier…
eller…?

 

Den 2 maj 2020 öppnade Dekadansbanan för allmänheten på Önadagen som är ett återkommande evenemang första helgen i maj varje år.
Dekadansbanan byggdes upp på en äng på Öna under några kalla vårdagar 2020. Den bestod av kulisser och deltagarna var dockor men den stod där ganska tom på dansande besökare under Önadagen.

Dekadansbanan på Önadagens

Inga performance-verk, dansworkshops eller vandringar kunde genomföras då Coronapandemin hade slagit till. Det blev snarlikt Mosens dansbana hundra år tidigare, en historiens ironi.

 

Nu 2021 görs ett nytt försök att ge liv åt Dekadansbanan, ett år senare, på ett annat sätt, dels med en digital katalog med enskilda verk och dels en utställning på Verkstad konsthall, med en gemensam utställning Ursprung: Öna.

Verkstad konsthall Norrköping, mellan 5 juni till och med 13 juni 2021

Nu ett år senare ges nytt liv åt Dekadansbanan, på ett annat sätt. Nu genom den gemensamma utställningen Ursprung: Öna, på Verkstad konsthall och med en digital katalog med enskilda verk utifrån residenset.

 

Verkstad konsthall Norrköping,  5 juni till och med 13 juni 2021 (med de pandemirestriktioner som gäller).
Läs mer på http://ostergotlandsmuseum.se/news/2799 
https://verkstadkonst.se/ursprung-ona/
Den digitala katalogen med enskilda verk publiceras den 5 juni på www.dekadansbanan.se

 

Välkomna till en distanserad svängom och en upplevelse!

 

Lena Wiklund
projektledare för Öna Residency project
Konstkonsulent Östergötlands museum

Affisch till utställningen Ursprung: Öna

Dela