Aldís Ellertsdóttir Hoff är född och uppvuxen på Island men bor och verkar i Norrköping. Hon har en MFA från Konsthögskolan vid Umeå Universitet, 2007.
Hon arbetar huvudsakligen med fotografi, performance, installationer och video. Ellertsdóttir Hoffs verk är idébaserade, ofta med en stram, avskalad utformning. Hennes arbeten söker upp outforskade mellanrum i vår vardag där hon gärna ställer frågan ”varför” om invanda mönster och beteenden i vårt dagliga liv. Hon har en lågmäld förundran inför världen och människans villkor.
Teknik/arbetsområde
Animerad filmFilmFotoInstallationPerformanceKonstnär
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Kontakt
Adress:Tel: 073 630 40 86
Epost: aldis.ellertsdottir@gmail.com
Hemsida: http://www.aldisellertsdottir.se
Where the fuck is Wittgenstein when you need him
I en pågående undersökning av mångfald visar jag några bilder, bland flera hundrad, på popcorn. Undersökningen fick sin början då jag kom att tänka på ett citat jag läste av Wittgensten för flera år sedan, men trots idogt letande har jag inte kunnat hitta citatet.
Where the fuck is Wittgenstein when you need him
I en pågående undersökning av mångfald visar jag några bilder, bland flera hundrad, på popcorn. Undersökningen fick sin början då jag kom att tänka på ett citat jag läste av Wittgensten för flera år sedan, men trots idogt letande har jag inte kunnat hitta citatet.
Where the fuck is Wittgenstein when you need him
I en pågående undersökning av mångfald visar jag några bilder, bland flera hundrad, på popcorn. Undersökningen fick sin början då jag kom att tänka på ett citat jag läste av Wittgensten för flera år sedan, men trots idogt letande har jag inte kunnat hitta citatet.
Smaller Apparition of Continuous Future
Performance eller ett spel jag skapade då jag blev inbjuden till Beirut där Libanons arkiv och biblioteksväsen Asabil association bjöd in en grupp konstnärer frÃ¥n olika delar av Europa att göra något i samband med bibliotek eller arkiv, vi blev inbjudna 2013 där vi besökte Beiruts nationella arkiv och olika bibliotek, 2014 åkte vi dit igen och aktiverade våra verk. Jag skapade ett spel som får biblioteket att förvandlas till en spelplan där de meningar du får genom att använda din egen personliga historia ger dig meningar som ger dig glimt av kommande framtid. Eftersom Libanon är tvåspråkigt franska och arabiska fick jag anlita två spelledare som behärskade båda språken. Spelet bestod av fem spelkort med fem frågor på varje kort. En tärning, penna och skrivblock.
Irrational economic behaviour
En still från ett videoverk, där jag använder mig av vetenskapliga beskrivningar av huden för att undersöka vårt inre
Huvudpersonen/performance
Vittnesmål: "Bakgrundsljudet dog snabbt ut, men jag förstod först inte varför. Ingenting projicerades på väggen,ingen gjorde någon officiell presentation ... Då insåg jag att alla stirrade på Aldís. Hon stod på andra sidan av rummet och pratade med en man. jag hörde inte vad hon sa, men jag tyckte det var konstigt att alla skulle stirra på henne när det uppenbarligen var en privat konversation ( ! )hon gick bort från honom, mot en annan person, och sedan mot en annan, och en till. Det är bara när hon kommer närmare som jag hör att hon beskriver vad hon gör samtidigt som hon rör sig genom rummet. Hon talar i tredje person, men ibland stannar hon för att fråga någon om hon kan kika under hans/hennes sko. Varför vet jag inte, men det spelar som ingen roll för mig. Jag kände mig som en skildring i en sagobok. Som om vi - åskådarna - blev aktörer i en historia som Aldís berättade för någon annan. Hela rummet fylldes av " frysta " varelser stumma och orörliga som tittade på berättaren i sin egen historia. Vi gled från verklighet till fiktion för en liten stund, som om vårt liv var på " paus " tiden var för någon - Aldis - att göra en historia av det. Det var mäktigt att bli hjältar i en berättelse bara genom att vara oss själva och genom att bara vara där. Berättelsens framskridande och de roller vi har i varandras liv blev plötsligt påtagliga. Vilken intressant känsla att samtidigt vara skådespelaren och åskådaren på en scen ... " Lucie Barut
Refunctioning Everyday Life
I samarbete med Sveriges konstföreningar "Låna en samtidskonstnär". Den nederländska kulturhistorikern, professorn och filologen Johan Huizinga, som bland annat skrev boken Homo Ludens a Study of the Play Element in Culture, myntade begreppet "den lekande människan". Han menade att leken föreregick människans civilisationsbyggande, och representerade och uttryckte något ursprungligt. Jag tog fasta på Huizingas teorier och ville möjliggöra lekandet/spelandet på dem arbetsplatser jag besökte. Men hur ska begreppet lek egentligen definieras? Enligt svenska akademins ordbok som "en sysselsättning utan mål, en mindre livlig kroppsrörelse utan egentligt allvarligt praktiskt ändamål, avsedd att bereda nöje och förströelse; särskilt om dylik sysselsättning hos barn". Finns det då någon mening med leken? Många vill tillskriva den ett allvar och en funktion bortom själva lekandet. Men jag tror att leken är viktig av andra skäl. Den kanske inte har ett "syfte" men mening har den, precis som all annan mänsklig aktivitet. I mitt verk undersökte vi våra egna reaktioner; vi såg om det gick att skapa förutsättningar för att det oväntade skall hända och om vi kunde lyckas se på vår invanda omgivning med nya ögon.
Sfitjod
Vi sätter på en videokamera, vi anlägger en blick, vi närmar oss ett skeende. ETT: Vi zoomar in, vi står i närbild. Det är en liten flodhäst i blått plysch. Den har tillverkats i en fabrik i tredje världen, genomlevt en mödosam transportsträcka, och hamnat i närheten av polcirkeln. Den ägs av en medelålders kvinna. Hon arbetar som Sfi-lärare i Umeå och tar med sig den i en tygkasse till lektionen. I klassrummet sitter människor som nyss anlänt till landet och behöver lära sig språket. Läraren arbetar med interaktiv pedagogik och med flodhästens hjälp försöker hon påskynda inlärningsprocessen. Hon sätter den framför sitt ansikte och går fram till en man. ”Jag kommer också från Afrika”, säger hon. Kameran fixerar det blå tyget. TVÅ: Vi zoomar ut, vi står i utkanterna. Det är ett allomfattande mörker. Inuti mörkret sitter en integrationssekreterare och pratar. Det låter som om han gestikulerar, men vi ser honom inte. Han säger: ”Om alla går till skolan och sjuttiofem procent inte fixar det, är det skolan det är fel på. Sjuttiofem procent kan inte vara dumma i huvudet.” Det är någonting med hans röst som låter annorlunda. Som om han en gång själv suttit i den där skolbänken efter att ha genomlevt en transportsträcka. Ljudvågorna studsar mot mikrofonen. TRE: Vi zoomar in, vi är i bildens mitt. Det är en gemytlig stämning. Några Sfi-lärare i Umeå sitter och talar om sitt arbete. Vi rör oss mellan deras olika ansikten. Det är en kakofoni av röster: ”Uttalet får aldrig bli så att det blir jobbigt för en svensk att lyssna på.” Eller: ”Man kan inte bli svensk medborgare om man bara pratar hottentotska.” Och: ”Om man kommer till ett nytt land får man finna sig i att bli barn på nytt.” Kameran fixerar ett leende. Vi stänger av videokameran, vi sluter våra ögon, skeendet upprepar sig. /Athena Farrokhzad
Gå på knä för Rejmyre
Ett objekt som som blev till ,under ett residency på Rejmyre Artlab, med hjälp av Rejmyres glasbrukare, smed, caféinnehavare och garvare. Mönstret inuti kalejdoskopet utgörs av porträtt av alla tidigare ägare och chefer på Rejmyres glasbruk.
Denna användare har inte lagt till några uppgifter till sin profil ännu.