Textila spår i Göteborgs konstbiennal
Under hösten 2023 fick konstnären Hlif Thorisdottir ett resebidrag genom hemsidan www.ostgotakonst.se för att besöka Göteborgs Internationella Konstbiennal. Konstbiennalen med titeln "forms of the surrounding futures" är den tolfte upplagan av Göteborgs Internationella Konstbiennal, GIBCA. Biennalen pågår 16 september till 19 november 2023. Det här är Hlifs rapport och reflektion från biennalen.
Det är biennalens sista helg när jag reser till Göteborg. Under mitt besök konstaterar jag att det finns flera textila verk i årets upplaga. Eftersom jag själv är verksam inom det textila fältet faller det sig naturligt att visa upp just den delen av biennalen.
Göteborgs konsthall är den första utställningsplatsen jag besöker.
Längst in i entrérummet hänger Outi Pieskis verk Guržot ja guovssat/Spell on you! som beskrivs som en tredimensionell målning om motsägelsefulla krafter i samiska samhällen. Verket består av svarta och infärgade trådar i ett slags flätverk som hänger i en stål-och träkonstruktion från taket. Det är skirt och kraftfullt på samma gång. Färg och form talar om traditionell samisk estetik och hantverkskunskap som lever kvar från generation till generation, trots historiens försök att tysta allt det samiska.
I förgrunden står ett verk av Guadalupe Maravilla, i bakgrunden syns Outi Pieskis verk Guržot ja guovssat/Spell on you!
Mitt nästa stopp är Göteborgs stadsbibliotek. I ljushallen, ovanför bibliotekets stora läsplats, möter jag Adam Christensens verk How is your world.
Textila bilder förställande mänskliga gestalter hänger ner från taket. De ser ut att vara mitt i en rörelse, mitt i en händelse. Christensen har arbetat med applikation, och har kombinerat både täckande och transparenta tyger i sina verk. Med sin placering ovanför bibliotekets läsande gäster blir verket nästan som en illustration av läsarnas fantasier och inre bilder som svävar över deras huvuden.
Adam Christensens verk How is your world.
Mitt sista besök är på Röda Sten konsthall. Här är också konstbiennalens hemarena, och det är också här flest antal verk finns.
Det första jag ser när jag kliver in är Esse McChesneys samling av färgstarka vävar och broderier. McChesney undersöker genus och sexualitet i sina verk, och det framgår tydligt i motiven. Ett återkommande motiv är nakna överkroppar med ärr under brösten, omringade av organiska ornament och ramar. Längtan/oro är titeln på en av vävarna, och det är precis det jag ser. Båda känslorna har vävts in och processats i det långsamma textila hantverket.
Väv av Esse McChesney.
På våningen ovanför möter jag ett stort textilt landskap av glänsande och skimrande tyger. Det är Maria Jeres verk Yabba, som ursprungligen var ett performanceverk, men som nu omvandlats till en installation med bland annat rök och rörelse. Mina associationer skiftar att befinna sig i någonslags haremsmiljö till att bli ett landskap. Ett vulkanlanskap, där röken pyser och där hela marken ständigt omformas. Eller är det kanske ett öde landskap som träder fram efter en klimatkris?
Maria Jeres verk Yabba
Jag lämnar GIBCA full av idéer och tankar kring mitt eget fortsatta arbete i ateljén. På tåget tar jag fram nål, tråd och tyg, låter stygnen ta form och bli till början på något nytt.
Text och foton av Hlif Thorisdottir som är textilbaserad konstnär boendes i Norrköping.