STAFETTEN EN ANNORLUNDA UTSTÄLLNINGSFORM
Vad händer om en konstinstitution inte själv får välja konstnär att ställa ut? Om konstnärer själva utser sina kollegor som efterföljare på museum, kommer då andra konstnärer att visas? Kommer andra konstnärliga uttryck att komma fram, än om intendenter på museet väljer utställare? Förmodligen kommer konstnärer som inte annars skulle få möjlighet att ställa ut på museum att visas om urvalet kommer utifrån konstnäshåll. Stafetten som pågått på Östergötlands museum sedan 2006 visar på det.När museet inte får välja utställare!
Under 17 år har jag producerat en utställningsform på Östergötlands museum kallad ”Stafetten”.
Min dåvarande kollega Armin Scholler och jag initierade utställningsidén 2006 och den har pågått sedan dess!
Vårt utställningsförslag var djärvt för en institution. Att släppa kontrollen över vem som man ställer ut på ett museum är inte lätt. Men det har visats sig att det har fungerat så bra så utställningsserien fortsatte efter första året och pågår än i dag på Östergötlands museum.
Vilka konstnärer får visa sin konst på ett museum? Om inte museets intendenter får väljer konstnärer, utan konstnärerna själva väljer sina efterföljare, vad har det för inverkan på utställningarna? Kommer konstnärer som inte museet kände till att visas, kommer konstutbudet att breddas? Kommer fler konstnärer från regionen att visas på muséet?
Det var frågor som vi ställde oss när vi startade Stafetten. Jag svarar på de frågorna, utifrån mitt sätt att se på dem, i slutet av texten men först ska jag berätta om Stafetten.
Utställningsprojektet Stafetten startade 2006 på Östergötlands museum. Utställningslokalen vi förfogade över var Lilla Galleriet på muséet. En smal och 10 meter lång lokal och den låg vid nedre trapphallen på Östergötlands museum. Lokalen var inte ideal men konstnärerna anpassade sina utställningar till den.
Första året genomfördes sex separatutställningar, där var och en av konstnärerna valt sin efterträdare.
Förutsättningarna för konstnärernas val av efterträdare, var att konstnären skulle vara verksam, varit verksam, eller kommer från Östergötland. För att garantera en könsneutral utställningsserie, skulle en man välja en kvinna som sen väljer en man och så vidare.
Östergötlands museum ville fortsätta utställningsserien Stafetten med konceptet efter första året.
Antalet utställare bantades, då det var ogörligt att arbeta med sex utställningar per år. Sedan har antalet utställningar varierat under åren men till slut stannade det på två utställare per år.
Under andra utställningsåret, då kom jag först att tänka på den verkliga betydelsen av att visa konstnärer verksamma i länet men även med ursprung från Östergötland. Flera har som unga gått estetgymnasier eller även konstlinjer på folkhögskolorna i länet. Många har sedan många gått vidare till högskola på annan ort.
Där har länet redan tappat de konstnärerna. De har ingen koppling hit med utställningar eller konstverksamhet. Konstlivet i länet känner därmed inte till att de konstnärerna har sitt ursprung här.
Under senare år, då jag tillsammans med andra, startade Ung Konst Öst, så har vi möjlighet att följa blivande konstnärer på vägen innan de eventuellt går vidare på folkhögskolor eller konsthögskolor på annat håll. Chansen är då större att de kommer tillbaka till länet efter avslutade utbildningar, då de redan är förankrade här!
Stafetten har anordnats på museet och även ute i länet på konstnärsgallerier men från 2011 producerades Stafetten enbart på Östergötlands museum. Det på grund av olika orsaker, dels logistiska och dels att uppmärksamheten från media blev inte lika stor ute i länet. Jag ville att alla utställare skulle bli uppmärksammade på samma villkor.
År 2019 stängde Östergötlands museum för renovering och sista tillfälliga utställningen var Stafetten med Sofia Ek.
det var första gången utställningsserien blev avbruten.
Nu 2023 är det dags för att återuppta Stafetten. Stafettutställning nr 36, nu i ett större format, från Lilla galleriet till galleri Wåghals som är många gånger större. Vi har även ändrat konceptet till två utställare per utställning och med en längre utställningsperiod!
En konstnär vald av tidigare utställare, sen väljer antingen den konstnären en medutställare, eller väljer museet en medutställare.
Stafetten har uppgraderats till 2.0.
Den 25 februari 2022 kommer konstnär Jonatan Rosén (Vadstena) ställa ut, tidigare vald av Sofia Ek. Jonatan har i sin tur valt att ställa ut tillsammans med illustratör och serietecknare Malin Grantoth som ursprungligen kommer från Norrköping och nu är verksam i Malmö.
Jonatan kommer sedan valt Leonela Lilja till 2024 års Stafetten 2.0! Hon har rötter i Ödeshög och bor och verkar i Stockholm.
Jag trodde aldrig att Stafetten skulle fortgå än i dag när den startades. Den ser ut att ha en funktion att fylla.
Konstnärer från länet lider vi ingen brist på, så där har Stafetten inte kommit i mål ännu. Många kvar att välja på!
Utställning på konstinstitutioner, för regionalt baserade konstnärer, är få förunnat att bli utvalda till. Så det ser ut som att Stafetten kommer att behövas.
Under de 17 år som jag producerat utställningskonceptet Stafetten så har 35 utställningar visat 38 konstnärer verksamma konstnärer från Östergötland eller som kommer från eller varit verksamma här. De har visats på Östergötlands museum eller i kommuner, alla utställningar arrangerade av museet.
Här svarar jag från min synvinkel på de inledande frågorna…
-Vilka konstnärer får visa sin konst på ett museum?
Det är nog en fråga som många konstnärer ställer sig. Ibland kan det vara en slump som gör att just en konstnär kommer rätt i tid med sin ansökan, då det finns en lucka i planeringen som den passar i tematiskt eller teknikmässigt. Annars är det oftast intendenter som väljer utställare efter vad konstnären arbetar med för tillfället, eller passar in teknik/innehållsmässigt i det man vill visa. Det är svårt att få ställa ut på ett museum det vet alla. Då gäller det att de som arbetar har koll på det aktuella läget hos konstnärerna. Det är ändå lättare nu med sociala medier och marknadsföring på webbsidor men det är ändå svårt.
-Vad händer om inte museets intendenter väljer konstnär, utan konstnärerna själva väljer efterföljande utställare?
Den frågan tror jag kan besvaras med att hänvisa till utställningsserien Stafetten. Det har visat sig under de 17 år som serien pågått hitintills att det är en mångfald av uttryck och tekniker och konstnärer som ställts ut inom Stafetten, av vilket det stora flertalet annars inte skulle visats på museum.
-Varför är det viktigt att visa regionalt förankrade konstnärer på museum i länet?
Om etablerade och nya konstnärer från länet inte visas på de större konstarrangörernas scener, så tappar vi kunskap om konstnärerna och konsthistorien i länet blir skev. Förutsättningarna att vara verksam i länet försämras och det kan bli ett A- och B-lag inom konstnärer i ett nationellt perspektiv. Det finns så många regionalt baserade konstnärer som är väl värda att visas både här i länet och i landet som helhet. Konsekvensen av att inte visa dem här blir att de kommer att etableras och visas på andra orter och vi förlorar dem.
Det behöver vara en mix av utställningar av konstnärer från länet men även utifrån, då blir det ett mer spännande och engagerande konstliv.
-Kommer konstnärer okända för museet att visas i en utställningsserie som Stafetten? Kommer andra konstnärliga uttryck att visas när konstnärer väljer utställare?
Så är det absolut. Många av de utställare i serien jag producerat, kände inte jag till. De har gått under radarn i det län det kom från, för att sedan verka i Stockholm eller på annan plats.
Intendenter och curatorer har en väldig viktig uppgift i konstvärden! Men varför inte bjuda in konstnärer att delta i urvalet av vilka som ska få visas på museum och konsthallar. Men framför allt visa de konstnärer som är verksamma i regionen, blandat med de som verkar utanför regionen och landet.
Om andra uttryck visats än om de producerats av museet, tror jag faktiskt att så är fallet. Utställningarna har visat en vid variation på tekniker och konstnärliga uttryck under åren. Måleri, teckning, grafik, skulptur, installationer, ljudkonst, performance, konstfilm och nu seriekonst. Här är konstnären helt fri att välja inriktning på utställningen, ingen frågar innan vad den arbetar med nu. Den som valt konstnären har troligen en nyfikenhet på vad den gör konstnärligt. Den kollegiala kunskapen och kontakten är avgörande.
Lista över Stafettutställningar so far:
2023
Jonatan Rosén och Malin Granroth, Serier och seriekonst, februari–juni 2023
2019:
Sofia Ek, Téléphone, januari-mars 2019
2018:
Carin Lundblad – januari-februari 2018
Rasmus Sköld – Ett mycket viktigt möte, september-oktober 2018
2017:
Morgan Johansson – september – oktober 2017
Hasti Radpour – Mvh Tvättställningen, januari-februari -2017
2016:
Mattias Hofvendahl, – Translations, augusti-september 2016
Elin Redin, – Ödelagt, januari-februari. 2016
2015:
Adrian Pettersson, – Mitt sätt att bli rik, augusti-september 2015
Sussanne Andersson, januari-februari 2015
2014:
Jan Davidsson, november-december 2014
Sussanne Durlind, – Where do we go from here, januari-februari 2014
2013:
Lars Hoffsten, – Soon this space will be to small, oktober-november 2013
Christina Wassberg, – 52.-Ken / Keeping still, Mountain 2013
2012:
Olle Schmidt, – Unexpected occurrencies, oktober-november 2012
Christina Ruthger, – out of hand, januari-februari 2012
2011:
Henry Hermansson, oktober-november 2011
Caroline Färnström, februari-mars 2011
2010:
Claes Fahlgren, Östergötlands museum, november-januari 2010
Britta Johansson, Galleri Mejeriet, Vadstena, oktober-november 2010
Tomas Ekström, – Holy Cow, Östergötlands museum, oktober-november 2010
Camilla Lothigius, Galleri Rådhuset Söderköping, februari-mars 2010
2009:
Mikael Karlsson, Logens konsthall, Kisa, september-oktober 2009
Lillevi Hultman, Emission, Rejmyre utställningsrum, turistbyrån, augusti-september 2009
2008:
Elin Magnusson, – Säkerhet, Östergötlands museum, april-maj 2008
Love Dahlstedt, Östergötlands museum, januari-mars 2008
2007:
Ida Pettersson, – When I dream I dream of Tokyo, november-januari 2007
Robert Karlsson, – Vårat vapen är solidaritet, september-november 2007
Elinore Öunpuu tillsammans med Anna Lundin, april-maj 2007
Mattias Karlsson, februari-mars 2007
2006:
Maria Andersson, – road to no-place, oktober 2006
BUUT, konstnärsgrupp (Marcus Flood, Jakob Lind och Carl Fredrik Hellström), september 2006
Johanna Hellström, augusti 2006
Mattias Åkesson, – Eva Lundblads donation, juli 2006
Stina Opitz, juni 2006
Thomas Edetun, maj 2006. Den första utställaren i serien och den ende som är vald av konstkonsulenterna på Östergötlands museum.
Lena Wiklund
Konstkonsulent verksam på Östergötlands museum från april 2004 till och med februari 2023