Reflektioner på Luleåbiennalen 2024
Under våren fick Samin Asri ett resebidrag för att ta del av konsten på Luleåbiennalen 2024. I texten kan du ta del av hennes tankar och reflektioner kring konsten som visades och biennalens format.
Luleåbiennalen ägde rum från 2 mars till 26 maj 2024 på olika platser i Norrbotten, bland annat i Luleå, Boden och Kiruna. Jag anlände till Luleå flygplats den 10 maj. När jag anlände gick jag direkt till Konsthallen Kulturens Hus för att besöka en av utställningarna där.
Årets tema, “On the Threshold of 1:1”, curaterad av Aude Christel Mgba och Bruno Alves de Almeida, fokuserade på skärningspunkten mellan konst och arkitektur och utforskade de förändringar i Norrbottens natur- och bebyggelsemiljöer som sker på grund av faktorer som resursutvinning, stadsutveckling och miljödegradering. Med tematiken ville curatorsduon undersöka Norrbottens kopplingar till andra platser och samhällen runt om i världen.
Medverkande konstnärer och arkitekter var bland andra Daniel de Paula, Em’kal Eyongakpa, Fadlabi, Nordmark och flera andra med olika bakgrund, där bland annat bidrag från samiska arkitekter och konstnärer var en viktig del. Biennalen syftar till att främja förbindelser mellan Norrbotten och andra regioner i världen som genomgår liknande övergångar samt främja en dialog om hållbar utveckling och samhällets motståndskraft.
Ett av de fantastiska projekten i Konsthallen Kulturens Hus i Luleå var Architecture of Aroha 2023. Det var en installation som bestod av två gietkka och två wahakura tillsammans med filmer som visade hur de skapades. Utformningen av både wahakura och gietkka återspeglade en djup förståelse för naturen. För var och en av dem anskaffades material lokalt för att återspegla rytmerna i miljön och visa sambandet mellan alla aspekter av liv och mark för Ursprungsbefolkningar.
Urvalet av verk till denna biennal var intressant. Efter Architecture of Aroha 2023 såg jag verket Community Art Tent 2019 som skapats av Mohamed Sleiman Labat. För Sahrawi är tältet en symbol för gemensamma band och delad identitet och projektet gav ett inre utrymme för att fördjupa sig i Sahrawis berättelser. Placeringen av det västsahariska tältet nära Architecture of Aroha 2023, fick mig att se tältet som en bostad med fyra ingångar åt olika väderstreck som välkomnade olika ursprungsbefolkningar som kommer från platser i alla väderstreck.
Det fanns dock svårigheter även med denna biennalen, som är värda att överväga. Att placera ut konstverken i olika städer utan tydlig information är ett sådant exempel och jag fick lägga mycket tid på att hitta några av konstverken. Det var till exempel mycket svårt att hitta ballonghallen i Boden som var platsen för konstverket Beowulf: Danger Zone. Jag var tvungen att tillbringa mycket tid i Bodens skogar för att hitta verket och till slut fick jag ge upp och verket hittades aldrig.
Text och foto: Samin Asri