Farkost Himmelsfärd
Wolfgang Peter Menzel skriver och delar även bokstavligen sin bild till debatten kring "Farkost Himmelsfärd" av Marja-Leena Sillanpää, uppfört vid ett seniorboende i Stockholmstrakten. Verket har blivit omskrivet i press och media den senaste tiden. Menzel menar att det är synd att det för de flesta verkar tolkas att handla om en kista, i synnerhet för de boende, vilket är förståeligt, fastän konstnärens verk är som en sockel, att ligga på - inte i.Farkost Himmelsfärd, heter ett omdebatterat verk av Marja-Leena Sillanpää vid ett seniorboende i Stockholmstrakten.
Synd att det för de flesta verkar handla om en kista, i synnerhet för de boende, vilket är förståeligt, fastän konstnärens verk är som en sockel, att ligga på – inte i.
Det är en helt annan sockel än de som bär upp de furstar, konungar och hjältar, ofta på häst, alltså ännu högre, uppstigen ur sina jättekistor, som tittar ner på vanligt folk från hög höjd .
Mig påminner Farkost Himlafärd om förundran över oändligheten. Som när jag som barn låg på rygg, vid stranden eller på en gräsmatta, stirrandes upp i det blå eller på molnen. I det ögonblicket var ju hela jorden min sockel, faktiskt låg jag högst upp på jordklotet, ja, högst av alla och blickade ut mot det som kallas universum.
Det var underbart att känna, gränslöst befriande. Så tänker jag mig det när man ligger på en sockel och har en obehindrad utsikt mot det om vilket man i stort sätt ingenting vet förutom att det är en gåta.
Jag tycker det är förunderligt vackert. Jag tror att konstnären har tänkt något liknande.
Titta upp – inte ner.
Wolfgang Peter Menzel