Från ateljén till algoritmerna: Digital synlighet i konstens nya era
I en tid där konstens traditionella rum utvidgas till den digitala världen har konstnärsbranschen givits nya verktyg för att nå ut till en global publik, bredda sitt skapande och utvecklas. Med sociala medier, online-gallerier och digital marknadsföring har dörrarna öppnats för en bredare synlighet. Men vad innebär den digitala närvaron i praktiken för en konstnär?Konstnärsbranchen har ställts inför omfattande förändringar under de senaste decenniet där de traditionella strukturerna har utmanats, då medierna påverkar både politiska, ekonomiska såväl som tekniska och sociala faktorer. Att navigera i en ständigt föränderlig digital värld ställer därav krav likväl på distributören som den individuella konstnären.
Den digitala eran har skapat ett nytt konstnärligt rum med flera fördelar: utrymme för fler konstnärer, vidgade uttrycksformer, möjlighet till större spridning och publik närvaro. Men därtill blir konkurrensen högre och det krävs mer av den individuella konstnären att förhålla sig till den digitala utvecklingen för att behålla en aktualitet.
En av de tydligaste förändringarna är strävan efter en digital närvaro både inför publik och distributör. Idag förväntas konstnärer att digitalisera både cv och portfolio till en karriärsida, där konstnären skapar ett digitalt arkiv för sitt konstnärskap och driver sociala kanaler i identitetsskapande syfte. Även museer och gallerier behöver ta den digitala utvecklingen i beaktning till sin verksamhet både i fråga om utbud och tekniska lösningar.
I marknadens utveckling utmanas det traditionella förhållningssättet mot en mer marknadsorienterad värdegrund, därav utesluts konstnärer som inte förfogar över den digitala kunskap som efterfrågas. Konsten är skör i den meningen och kan inte antas som en vara insatt i ett system där kommersiell vinst och publicitet är de starkaste drivande faktorerna.
Trots statliga uttalanden om konst och kulturens vitala betydelse i samhället betraktas konstnärsgruppen ofta i periferin och branschen har halkat efter i fråga om ersättningsmodeller och stödsystem, en konsekvens av bristande kunskap och satsning av konstens funktionalitet. Denna problematik speglar en svag och otrygg ekonomisk situation samt en yrkesgrupp som inte integreras i samhällets digitala strukturer på samma villkor som andra yrkesgrupper.
Förändring och utveckling bör uppmärksammas i positiv riktning för alla leden inom kultur och konstnärssektorn, konst ska vara till för alla, skifta i form och betydelse tillsammans med samhället och konsumenten. För att denna idealbild ska fungera behöver konstnärsbranschen anta en mindre marknadsorienterad värdegrund och erbjuda hållbara villkor för konstnärer.
Idag är det svårt att försörja sig som konstnär, i ett system som lockas av algoritmer och brister i ersättningsmodeller men samtidigt hyllar konstens existens.
Text: Thea Wahlström